Det första var Flow, speltid 5-10 min
http://intihuatani.usc.edu/cloud/flowing/core.html
Ett riktig snyggt och simpelt spel som påminner om Snake i det hela ”äta-momentet” fast mer avancerat och har en behaglig känsla över sig och det är bl.a. den känslan så får en att vilja stanna kvar. Också nyfikenheten av att få veta hur det slutar är en avgörande faktor för motivationen.
Det andra spelet var Winterbells, speltid 1-? min http://www.ferryhalim.com/orisinal/g3/bells.htm
Ett gulligt spel där man ska hoppa med den vita kaninen och studsa på så många klockor som möjligt. Man blir lätt beroende och kan inte sluta förens man har kommit över sin egna high-score, och det är precis det som är så beroende framkallande och motivations-höjande man strävar konstant efter att vara bättre och bättre. Min high-score blev 14820, sen gav jag upp.
Det tredje spelet var Flyguy, speltid 2-5 min http://www.trevorvanmeter.com/flyguy/
Ett underligt spel som tar slut ganska snabbt. Man är en lite gubbe som flyger runt och träffar på saker och personer i luften som gör lite olika saker men man vet inte riktigt vad målet är och det är nog det ända som håller kvar än i spelet.
Det fjärde spelet var DiceWar, speltid 10-20 min http://www.gamedesign.jp/flash/dice/dice.html
Ett strategi-spel där man krigar med tärningar och ska erövra hela kartan och stå som sista spelare kvar på planen. Motivationen här är helt enkelt gammal hederlig krigslust som pumpas ut ur reptilhjärnan, Detta är förövrigt ett av mina favoritspel.
Det femte spelet var Psychosominum, speltid 30-? min http://db.tigsource.com/games/psychosomnium
Ett annorlunda funderarspel som utspelar som i karaktären Jimmys huvud där man ska försöka komma på ett sätt att..ja...där man... eller?... jag vet inte, och det var precis det som höll en kvar ytterligare en gång, Nyfikenheten. Jag spelade aldrig klart spelet för till slut tog irritationen över och jag ville slänga datorn i väggen.
Det sjätte spelet var Knytt Stories, speltid Timtal! http://db.tigsource.com/games/knytt-stories
Kyntt Stories var ett underbart spel där man ska, som karaktären Juni, utforska och lösa ett stort problem. Härlig musik och skumma miljöer i plattformsformat. Även här är nyfikenheten en avgörande faktor för motivationen. Underbart!
Det sjunde spelet var Somorost, speltid 15-40 min
http://amanita-design.net/samorost-1/
Ett psykedeliskt ”peka-klicka”-spel där man får fundera mycket och chansa en heldel, väldigt ologiskt och främmande men ganska kul, det går ut på att man ska ändra färdriktningen på en planet som håller på att störta in i ens egen, planeterna är barkbitar by the way..... som sagt psykedeliskt. Jag klarade spelet på 25 minuter.
Det åttonde spelet var Small Worlds, speltid 10-15 min http://jayisgames.com/cgdc6/?gameID=9
Ett upptäckarspel rätt igenom, små baner i andra baner. Man ska försöka hitta en väg ut genom att utforska och gissa sig fram medans banan lyses upp mer och mer. Härlig musik och omväxlande miljöer, en tumme upp för detta tidsfördrivspel.
Det nionde spelet var Cyclomaniacs, speltid 10 min, sen tröttnade jag. http://www.kongregate.com/games/LongAnimals/cyclomaniacs/?referrer=Jayisgames
Ett cykelspel där man tävlade mot bottar, det fanns flera olika banor men det flesta var ganska lika. Man kunde även vinna andra gubbar att spela som men för min del var det mest samma sak hela tiden. Jag kan dock tänka mig att motivationen i spelet var att få ser det nya banorna och att se om det gjorde någon skillnad om man bytte gubbe. Man kan även tänka sig att man tävlade mot sig själv för att få högst high-score.
För att sammanfatta så tror jag att det som får en person att vilja spela timme ut och timma in är att spelaren får en möjlighet att utmana sig själv och att utforska nya miljöer. Jag tror även det kan ha att göra med att man bara vill koppla bort hjärnan ett tag och fly till ett alternativt universum.
Om man ska jämföra sällskapsspel och ett singelplayer-onlinespel så är det definitivt en stor likhet när det kommer till faktumet att man kan sitta i flera timmar och bara spela, men jag tror inte att det bara finns en anledning, utan flera, beroende på vad man känner för för tillfället och vad för spel man spelar.

